Mindes första 100 år

PRESSTOPP! Genombrott i Minde-forskningen

06.12.05 | Permalink | Comment?

91-an-akter-fran.jpg

Är detta Minde 1909 på Wilses bild? Döm själva.

Read the rest of this entry »

Människor

Anders Beer Wilse

06.11.05 | Permalink | Comment?

Vi blev naturligtvis nyfikna på vem denne Wilse, som möjligen råkat fånga Minde på en kameraplåt en sommardag 1909, kunde vara. Efterforskningar ledde oss till Anders Beer Wilse, giganten inom norsk fotografering. Allt med Minde är bara så STORT.

1903_6juniwilse.jpg

Nu blir det norsk läsövning. Och fler bilder på seglande lotsbåtar. Var så goda.

Read the rest of this entry »

Under segel

Det var den bästa av tider

04.03.05 | Permalink | Comment?

830708forfattaren-2.jpg

Under somrarna i början av 80-talet brukade jag flytta ombord någon gång i juni, för att gå iland igen tre eller fyra månader senare. Jag jobbade frilans på den tiden och hade diverse uppdrag från tidningar och förlag i Stockholm – sådant man kunde göra på distans: bokrecensioner, färdmålsbeskrivningar för Båtnytt, översättningar och bearbetningar av utländskt material…

Read the rest of this entry »

Människor

Harald Palmqvist

01.27.05 | Permalink | Comment?

830629haraldnorge.jpg

Första gången jag träffade Harald, kom han roendes sin 15-tons lotssköyte Dagmar mitt ute på Skagerack någon gång i mitten av 60-talet. Jag var instruktör på en nybörjarkurs för pojkar på Gratitude och denna helt vindstilla sommardag gick vi för motor från Fjällbacka med kurs, om jag minns rätt, på Stavern på norska Sörlandet. Vi möttes mitt ute på havet.

Förmodligen var det i själva verket Gunnar Wendel som stod för det mesta av roendet. Gunnar var mer i min egen ålder och hade under några år seglat med Harald. För mer vanliga människor är det förmodligen svårt att förstå varför en ung kille frivilligt skulle utsätta sig för sådant slit under lediga stunder.

För oss som kände Harald är det mindre svårt att förstå.

Read the rest of this entry »

Människor, Under segel

Till sjöss med Tulli

01.12.05 | Permalink | 1 Comment

Mamma kommer från en släkt med stolta göteborgska sjökaptener. Stoltast av dem alla var Hugo Eiserman, min mammas mormors far. Den som besöker Sjöfartsmuseet i Göteborg hittar material om Hugo Eiserman.

Hugo Eiserman personifierar nämligen slutet på en epok: Göteborgs segelsjöfart. Eiserman var seniorbefälhavare i Rederiaktiebolaget Örnen, Göteborgs sista segelfartygsrederi. Hugo var befälhavare på flaggskeppet, tremastbarken Örnen.Örnen gick ofta – som så många större segelfartyg i slutet av 1800-talet – på spannmålstraden på Australien.

Släkten utmärks också av kraftfulla kvinnor. En av dem var Hilma Eiserman, dotter till Hugo. I 12-årsåldern ramlade hon under en gymnastiklektion på flickskolan i Majorna ned från toppen av ett klätterrep. Det var en allvarlig olycka och när hon hade repat sig någorlunda, beordrade doktorn luftombyte.

Så kom det sig att Hilma under ett år seglade med sin far på Örnen, till Indonesien och Australien och tillbaka. Det var ett händelserikt år. Och själv växte jag upp med häpnadsväckande historier om Hilmas äventyr bland illasinnade matroser och tjuvaktiga apor, förmedlade under barnvaktspass av min mormor Erna, också hon en färgstark kvinna.

810702tulli.jpg

Tulli till rors på Minde en blåsig dag på Kosterfjorden i mitten av 80-talet.

  • Klicka i bilden för förstoring.
  • Människor, Under segel

    Höstsegling med Balder

    12.25.04 | Permalink | 1 Comment

    Nu var det sista veckan i september 1985 och i kyligt men strålande väder hade Balder och jag glidit upp genom Bohuslän. Vi hade varit på Åstol, på Kärringön, i Grundsund. Överallt denna stämning av bister verklighet som vi älskar. Man hör hammarslagen från husreparationer, motorer som startas, maskiner som går inne i verkstäderna.

    Vi kom söderifrån i den yttre leden från Islandsberg, den outprickade genväg väster om Gåsö som brukar kallas skeppsleden eftersom de gamla kustskutorna brukade gena här.

    balder-2.jpg

    Balder till rors vid ett annat tillfälle.

    Man kommer ut mitt bland Brandskären och har sedan bara att styra ned på Lilla Kornö. Vi hade dragit upp några makrillar på dörjen och planerade för en tidig och mörk kväll, några öl, mat och en promenad bland de igenbommade husen.

    I denna sinnesstämning rundade vi fyren och styrde in mellan vågbrytarna. Fallen låg uppskjutna på däck för att snabbt kunna löpa ut om något segel måste ned, eller piken firas för att få henne att hastigt falla.

    Read the rest of this entry »

    Mindes första 100 år, Under segel

    Resan till Portör

    12.16.04 | Permalink | 1 Comment

    Man skall ha ett mål när man seglar. Sommaren 1981 seglade Arne och jag till norska Sörlandet för att försöka ta reda på litet mer om Mindes historia. Det enda vi hade att gå efter var ett kort brev från den tidigare ägaren. Det var inte mycket. Men det hade i alla fall tagit oss till Stavern, där vi förtöjt utanpå lotsbåten. Efter en stund dök det upp en man i sextioårsåldern…

    Han kunde vara båtsman ombord på lotsbåten.

    ”Morrn”, sa jag.

    ”Morrn, morrn”, sa han.

    Jag hävde mig över relingen och stod på lotsbåtens däck. ”Vi la oss här på utsidan”, sa jag och pekade ned på Minde. Arne stack just upp huvudet genom luckan och nickade. ”Jag hoppas att vi inte ligger i vägen.”

    ”Där kan du gott ligga. Vi ska inte iväg förrän tidigt i morgon. Jag knackar i däcket en stund innan.”

    810704stavernlots.jpg

    Lotsen Thor Thorsen i Stavern ((till höger), sonson till Thor Ula, sonsonson till legendariske lotsen Ulabrand i Ula.

    Read the rest of this entry »

    Människor

    Fabians Sverige

    12.07.04 | Permalink | 1 Comment

    Nyligen träffade ni pappa. Säg nu hallå till Fabian Fornander. Fabian föddes för elva år sedan i Tokyo.

    FabianSeglar

    Roligare än att slå pålstek.

  • Klicka i bilderna för förstoring.
  • En och annan undrar kanske vad man skall med en båt till, som man inte har tid att ta hand om, och har få möjligheter att utnyttja. Men då har man inte bott utomlands.

    Fabian har bott hela sitt liv i Tokyo. Han är japan och svensk och framför allt är han multi-kulturell. Engelska är hans modersmål. Om inte så väldigt många år kommer han själv att vara vuxen. Det är en öppen fråga var han till slut kommer att finna sig tillrätta.

    För mig har det varit viktigt att ge honom en svensk sfär, ett eget Sverige att identifiera sig med och bära med sig vidare ut i livet.

    FabianBovall

    Tummen upp för Bohuslän. Trots allt bättre än Shibuya.

    Då blir det plötsligt väldigt känslomässigt. Jag har levt mitt vuxna liv i Stockholm och Tokyo. Jag älskar Stockholm och har mina vänner där. Men nej, det skulle aldrig bli Fabians Sverige.

    Hans Sverige måste bli min barndoms Sverige: krabbfiske och heta klipphällar under fotsulorna… kliva försiktigt i tången, lära sig slå en pålstek på det riktiga, sjömansmässiga sättet. Åskknallarna och smattret av regn mot däcket just över huvudet i kojen. Vakna förtöjd vid berget vid Länsmanshålet och hoppa i havet före frukost.

    Så där som jag gjorde när jag var liten. Så har Minde blivet länken mellan min pappa, min egen barndom och min son. Fabian är stolt över sitt Sverige. Han är stolt över att kunna segla, vilket gör honom speciell bland kamraterna i Tokyo.

    Men han tar inte knoparna på det allvar de kräver. Varje sommar måste jag lära honom att slå en pålstek på nytt.

    Colin Archer, Riktigt gamla tider

    Colin Archer

    12.01.04 | Permalink | Comment?

    Den här farbrodern heter Colin Archer. Trots namnet var han född i Larvik. För många av oss är han alla tiders störste norrman. Han ritade vackra, sjövärdiga och snabba båtar.

    colinarcher1905.jpg

    Båtar som Minde kallas ofta för ”Colin Archer”, trots att de bara indirekt har med honom att göra. Här är varför…

    Read the rest of this entry »

    Människor

    Pappa

    11.26.04 | Permalink | Comment?

    Det här är min pappa. Han ser kanske inte så sjövan ut, men skenet bedrar. Pappa älskade att segla och tillbringade all ledig tid till sjöss. Först lärde han mamma att segla, sedan mig och mina syskon. Under några år när jag var liten hade vi en barnflicka som hette Anita. Anita fick också vara med och segla ibland.

  • Klicka i bilderna för förstoring.
  • 790728kurtkjellsfar.jpg

    Pappa älskade Bohuslän. Han var ingen djuphavsman. Han drömde aldrig om att segla över haven, på sin höjd en bit in i Norge någon gång. Men han kunde varje sten och vik mellan Göteborg och Koster.

    Pappa trängde ihop sin familj i en skärgårdskryssare (B22:a) som hette Skvätt. Mamma och pappa i de två kojerna. Maud och jag på segelsäckar i förpiken, Jonas på durken mellan kojerna. För vuxna var det precis sitthöjd i ruffen.

    Lagade mat gjorde man på en spritlåga i sittbrunnen. Toalettbestyr skötte man med hjälp av en potta. Mantåg var ännu inte uppfunna, utan barn förväntades hålla sig kvar ombord ändå.

    Jag är född i september och långseglade – som vi kallade det – således första gången innan jag var ett år gammal. Vi bodde på den tiden på Lyckorna under somrarna, och en långsegling började alltid med att vi först skulle trassla oss ut genom Nordströmmarna. Det var där ute, bland Lysekils röda granitklippor, som det riktiga Bohuslän började, enligt pappa.

    Bilden är från slutet av 70-talet, någonstans i Mälaren. Pappa hade kommit upp en helg från Göteborg för att segla med på Minde. Minde trivdes aldrig särskilt väl i Mälaren. Jag tror inte Curt gjorde det heller. Han ser minst sagt avvaktande ut inför det främmande djurlivet.

    b-22.jpg

    Det här är en B22:a, dock inte Skvätt, som var vitmålad. Det är en bild jag hittade på nätet. Jag hoppas ägaren till bilden ursäktar. Jag skall byta ut den så fort jag får fatt på en bild på Skvätt.

    « Previous Entries
    » Next Entries