Den här farbrodern heter Colin Archer. Trots namnet var han född i Larvik. För många av oss är han alla tiders störste norrman. Han ritade vackra, sjövärdiga och snabba båtar.
Båtar som Minde kallas ofta för ”Colin Archer”, trots att de bara indirekt har med honom att göra. Här är varför…
Den vanligaste båttypen i vattnen runt Oslofjordens mynnig i början av 1800-talet var Hvalerbåten. Dessa var klinkbyggda, ganska lågbordade båtar med sprisegel. De var oftast öppna. De användes bland annat till lotsning. Hvalerbåtarna var släkt med norra Bohusläns kosterbåtar, och både går säkert att spåra tillbaka till de klinkbyggda spetsgattade vikingafartygen.
Särskilt under höstar och vintrar försvann förfärande många, både fiskare och lotsar, på havet i sina öppna Hvalerbåtar. Under andra hälften av 1800-talet verkade många krafter på att försöka modernisera eller ersätta Hvalerbåten. Men sjöfolk är, som bekant, ett konservativt släkte.
Colin Archer är den mest namnkunnige av de konstruktörer som hade sådana ambitioner. Han bodde större delen av sitt liv i Larvik. Där kan man än i dag se hans konstruktionskontor (i dag museum), hans bostad (där bor fortfarande familjen Archer) och resterna av hans varv (mest stenfundament).
Kjell på pilgrimsfärd (juni 1981).
Colin Archers far var skotsk timmerhandlare som gjorde affärer på norska kusten. Till slut tog han med sig sin unga hustru och flyttade till Larvik, och där föddes 1832 sonen Colin. Efter några vandringsår i tjugoårsåldern, då han bland annat letade guld i Kalifornien och var fårfarmare i Australien, återvände Colin Archer till hemstaden och slog sig ned som varvsägare och båtkonstruktör.
När Colin Archer satte sig ned för att rita en modern, sjövärdig lotsbåt utgick han från Hvalerbåten, men gjorde den djupare och kraftigare. Han ersatte klink med kravell (vilket är möjligt när man bygger från ritningar) och han ersatte spriseglet med en långt effektivare gaffelrigg.
Liknande arbete pågick på annat håll, inte minst på varven runt fjorden Barmen, innanför Risör. Den båt som så småningom fulländades, och som kom att ersätta Hvalerbåten som norska kustens arbetshästar, kallades sköyte.
Det tog tid innan Archers idéer slog igenom. Han ville bygga starkare och säkrare båtar, men det var först när hans konstruktioner också började vinna på kappseglingsbanorna som Colin Archer fick sitt genombrott. Säkerheten var fiskare och lotsar trots allt inte särskilt benägna att betala för, men om de kunde segla ifrån konkurrenterna kom saken i ett annat läge…
Colin Archer byggde under sitt långa liv stor mängd båtar, allt från jollar till stora fartyg. Men hans rykte byggde framför allt på två saker; den norske polarhjälten Nansens fartyg Fram, som Archer ritade och byggde och som överlevde isarna uppe vid nordpolen.
För det andra, det tjugotal räddningssköytar som han byggde åt norska livräddningssällskapet. Dessa båtar är legendariska, och likaså deras bragder. Många förlista fiskare har under ohyggliga vinterväder räddats tack vare Colin Archers räddningssköytar.
Christiania, en av Colin Archers räddningssköytar, seglar fortfarande.
Räddningssköytarna var på cirka trettio ton, och oerhört kraftigt byggda och betydligt underriggade. De var ju byggda för stormar och orkaner på Nordsjön, Atlanten och i Ishavet. Det var dessa båtars legendariska rykte som gjorde att Norge med säkerhet var världens sista nation med seglande livräddningskryssare. Ända fram till mitten av 30-talet seglade den sista av dem ut på räddningsuppdrag.
Än i dag seglar fyra av dem i norska vatten, men nu som fritidsbåtar. Det är Colin Archer – den första i serien, byggd 1893 – Christiania, Stavanger och Liv.
Colin Archer dog 1921, 89 år gammal. Från sin grav på Tolderodden ser han ut över Larviksfjorden.