Ombord på ”RS 1 Colin Archer”
Att segla Colin Archer RS 1 i hårt väder är en fantastisk upplevelse. Kraften när de 27 tonnen slår sig fram i sjöarna är överväldigande. Det är detta hon är byggd för. Och i lä går vattnet aldrig upp på däck.
Hollenderseilasen heter en av den norska Colin Archer-klubbens årliga kappseglingar. Vi var med i höstas, (1979) ombord på klassiska ”RS 1 Colin Archer”. På en sådan båt heter det:
– När det börjar blåsa att så andra går in, får vi en fin tur …
1982
Kryssarklubbens utrustningskaj i Maj 1982. Atlantica får sin första vårrustning av manskapet från Kryssaklubben.
Kjell hade varit med när Kryssarklubbens skolskepp Atlantica byggdes i Skagen under 1980-81. Eftersom Minde låg i Skagen under byggtiden hade jag varit där i syfte att jobba på Mindes renovering men självklart följde även jag Atlanticas tillblivelse med stort intresse. En 24 meter lång, traditionellt byggd kutter, på uppmätningar från en gammal seglande trålare från England. Det var inget jag ville missa.
1982
Hemma igen på jobbet efter vårrustningen av Minde i Göteborg satt jag och tänkte på båtar.
För mig var den första båten Minde, jag hade inte seglat en meter innan jag klev ombord. Genom Minde kom jag sen i kontakt med en tjej som hade båt, Eva Lotta. Vi blev tillsammans och seglade hennes Drake (Taifun) i Stockholms skärgård under sommaren 1980 och plötsligt hade jag erfarenhet av två båtar. Den senare var en välseglande snabb skönhet, välhållen, också byggd i trä. Nätt och fin.
OKTOBER 1981
Från däcket på Minde, i ett annat ärende, hade jag sett ett stort träskepp byggas. Atlantica, en “smack” efter modell från de engelska seglande trålarna från 1800-talet. Skeppet beställdes av Kryssarklubbens Seglarskola och byggdes på Karstensens skeppsvarv i Skagen under 1980 och 1981. Jag var där och skeppet formades inför mina ögon av varvets timmermän. Stora stycken sågades ur trädstammar, först låg de som döda i högar, platta på verkstadsområdets östra plan. Sedan återuppväcktes de och inpassades på noga utvalda platser i skeppets skrov. Jag såg det ske, Jag var där. Nu skulle jag vara med och se när skeppet seglade sin jungfruseglats för leverans till sin beställare. Maxat!
Atlantica närmar sig Göteborg efter angöringen.
SEPTEMBER 1981
Så var det dags för Skagen och Karstensens igen, denna gång för ett sorgearbete. Rufftaket som blev lagt för tre år sen läckte ohjälpligt. Det måste väck.
Luftigt.
JUNI 1981
Kjell och jag byggde färdigt i båten de sista veckorna i juni och sen skulle vi segla i Norge de första veckorna i Juli. Jag skulle börja jobba igen den trettonde. Vi slet ganska hårt för att få båten färdig med tankar, motorinstallation och allt men till slut var vi i alla fall klara. Det var då det hände…
Annika, en go tjej som Kjell känt länge och som bodde i Västindien vid den här tiden var med de sista dagarna. Vi var till och med på Skagens Visefestival en kväll.
AUGUSTI 1980 – Juni 1981
Vi seglade över Minde till Skagen i den tidiga hösten 1980. Kjell behövde henne som bostad under tiden han var med och byggde Atlantica, Kryssarklubbens nya skolfartyg som var beställt på Karstensen´s. Kjell skulle skriva och ta bilderna till boken om bygget och Atlantica kölsträcktes i början på augusti 1980 och hon sjösattes den andra maj 1981. Det var också av andra anledningar praktiskt att ha Minde i Skagen under den här tiden. Renoveringen kunde fortgå under Kjells lediga stunder och vi andra kunde jobba på henne när vi kom över för att titta på kutterbygget. Det var en aktiv period och mycket blev gjort.
Minde och Atlantica i vattnet på vårkanten 1981.
Balder och Kjell hade en “Plan” vid sliptagningen 1980. Minde var extra uppallad och svävade en halv meter över slipvagnen. Dom var väl inarbetade på varvet i Skagen vid den här tiden och hade stort svängrum när övrig personal gick hem efter “fyrafton”. Klockan halv fyra den här fredagen i början på mars 1981 tog timmermännen som vanligt sina cyklar och rullade hemåt till sina familjer. Balder och Kjell hade då många timmars arbete kvar innan dom kunde göra helg. När mörkret och stillheten lägrade sig över Karstensens Skibsværft tändes det åter upp i verkstäderna.
NOVEMBER 1980
Minde fick en 7 tum djupare köl och en ny styrbordssida under vintern 1980-81. Till påsken 1981 var hon i vattnet igen, i stort sett en ny båt.
SEPTEMBER 1980
Inredningsarbetet tog fart på hösten 1980 och upphörde bara under tiden vi jobbade med styrbordssidan våren 1981. Vi målade i juni och den första juli sken hon nymålad både ut -och invändigt.
September 29. Här har vi öppnat mellan byssa och navhytt, “kommoden” är på plats med sin utslagsvask.
