1982

Hemma igen på jobbet efter vårrustningen av Minde i Göteborg satt jag och tänkte på båtar.

För mig var den första båten Minde, jag hade inte seglat en meter innan jag klev ombord. Genom Minde kom jag sen i kontakt med en tjej som hade båt, Eva Lotta. Vi blev tillsammans och seglade hennes Drake (Taifun) i Stockholms skärgård under sommaren 1980 och plötsligt hade jag erfarenhet av två båtar. Den senare var en välseglande snabb skönhet, välhållen, också byggd i trä. Nätt och fin.

Taifun.

Den förra, Minde, var relativt klumpig, en stabil bruksbåt där arbetet med skrov och rigg tagit den största delen av tiden och intresset. Visst hade vi seglat Minde, men det gick liksom inte att jämföra med seglingen på Taifun som var en racer med några decimeters fribord och en hög, lättmanövrerad rigg.

Tanken att ha en egen båt i Stockholm hägrade, att kunna segla i skärgården direkt fredag kväll. Slippa att ta sig fyrtio mil med tåg först för att sen, ofta med bussar och färjor ta sig ytterligare några mil ut till någon hamn där hon låg för tillfället.

Jag började också bli mer intresserad av själva seglingen, vi hade mest byggt på Minde åren jag varit ombord och det var faktiskt så att jag förmodligen aldrig skulle kunna uppleva att segla Minde själv, hon var för stor helt enkelt och ägarna var dessutom sedan barnsben hemmastadda i Göteborgs och Bohusläns skärgård där hon nu hade sin hemvist. När någon av Balder eller Kjell var ombord var kaptenskapet självklart.

Jag gick i alla fall några kurser och lärde mig seglingens mysterier vid skolbänken. Tog skepparexamen och förberedde mig för att kanske en dag segla på egen köl.

Och så hände det såklart, Kjells pappa Kurt hade gift om sig och flyttat från Göteborg, han hade mer och mer släppt sin vana att segla sin båt Skvätt i Bohuslän under somrarna. Kjells syster Maud hade haft hand om Skvätt ett par år men var inte lika motiverad längre och Kjell hade ju Minde så Skvätt var till salu!

Skvätt, till salu!

Jag pratade med min kompis Crille i Stockholm, och han var intresserad! Vi ringde och pratade med Maud om båtens kondition och vi förhörde oss med Kurt om priset. Alla bitar kom på plats. Skvätt var en lagom stor båt för oss, man skulle kunna vara fyra, fem personer ombord, segla i Stockholms skärgård men båten var stor nog för utflykter till Åland och Gotland. Klinkbyggd i furu, välhållen men äldre och säkert i behov av renovering, dock inget överhängande. Båten var relativt lättmanövrerad, hög i fribordet och hon var så pass behändig att man kunde segla henne ensam. Henne skulle vi ha!

Maj. 15. Lördag. Hemma hos Crille och Helena på kvällen, båtprat om Skvätt.

16. Söndag. Jobbade ett par timmar, pratade i telefon med Maud om Skvätt.

19. Ringde Kjells far Kurt i Lidköping om Skvätt.

21. Tåg till Göteborg klockan Fyra. Crille och jag skulle titta på och eventuellt köpa Skvätt tillsammans. Men Crille och jag blev ordentligt osams under kvällen. Vi var inte helt nyktra. Vi sov ut hos Balder och Kicki där vi fått låna nyckeln, dom var ute och seglade.

Dödstyst.

22. Lördag. Crille åker hem från Göteborg kl 13.00.

Så gick det med det samägandet, och vänskapen. Crille köpte i alla fall Skvätt själv, tillsammans med sin familj seglade han hem henne genom Göta Kanal och efter en del missöden (motorn lossnade från motorbädden bland annat) anlände dom med båten till Stockholm. Dom levde sen med båten i många år och spenderade mycket tid ombord. Den blev Crilles introduktion till seglig och båtägande. Han seglar fortfarande varje år i Stockholms skärgård med sin familj.

Jag fortsatte att koncentrera mig på Minde.