JUNI-JULI 1983

Blå timmen i Skagen. En perfekt tid och plats att planera för 1983 års sommarseglingar.

I juni var vi i Skagen med Minde. Vi låg på varvet och skötte det årliga underhållet.

Kjell hade flyttat ombord för sommaren och skötte sitt arbete som freelansande skribent från sitt arbetsbord på motorkappen i Minde.

Ulla Kastrup och Björn Sjunnesson på besök. Ulla stannade en vecka, bodde ombord och sågs understundom plocka blommor ute på heden.

I Skagen hade Kjell lärt känna den gamle smeden Rudolf Jensen. Han hade efter Kjells och Balders anvisningar konstruerat och byggt ett hydrauliskt ankarspel till Minde i sin verkstad några gator upp från varvet.

Rudolf var en trevlig person och han var en äkta svartsmed med smedens extralånga, och kraftiga armar. Vi bjöd honom på kaffe och tårta i båten på min födelsedag i slutet av juni.

Kurt, Kjells far, var med ombord och Inger Thormark, Rudolf, hans fru och hans syster. Kjell dokumenterade händelsen.

Efter midsommar, eller St.Hans som det heter i Danmark, seglade vi till Norge där vi skulle möta upp med Dagmar och Harald för sommarseglingarna.

Vi gick direkt på Kragerö från Skagen. Seglade en ljus natt non stop. Kurt och Kjell seglade kvällen och förnatten och Inger och jag tog hand om efternatten och gryningen. Jag minns att Inger och jag delade de sista cigaretterna i paketet och vi hushållade efter schema för att de skulle räcka hela vägen in till Kragerö.

Lots Thor Christiansen i sin trädgård.

Under dagarna i Kragerötrakten var vi bland annat inbjudna på kaffe hos Haralds gode vän Thor Christiansen. Han var också före detta lots och ägde sköyten Dagmar åren mellan 1934 och 1957 när han sålde henne till Harald.

Kvällen gick och bland annat fick vi vara med om sjömanssånger och skepparhistorier från TC och Harald.

Ett par highligts från husets rikliga inredning är fotografiet på på lotsen som iklädd oljekläder sätter storseglet på lotsbåten och lotsarna med tubkikare vid ett kummel.

Vi återgäldade gästfriheten och hade en informell “räkfrossa” ombord på Minde.

Vi var ute på Ravarna tillsammans med familjen Björnstads. Harald hade sålt sin båt Dagmar till familjen och den här sommaren seglade de och Harald tillsammans för att dom skulle vänjas in ombord.

På utflykten till Ravarna var bland annat några äldre människor från Kragerö med ombord…

– Vårvinter 1906, Rauerne Husene, två sköyjter i lugnvattnet mellan öarna på fotograf Anders Beer Wilses bild.

…bland annat döttrarna till lotsen som seglat Dagmar som lotsbåt …

– En till av fotograf Wilses bilder från Rauerne Husene 1906, …tänk om..?

Näää, eller,,?

En sväng in till Portör hann vi med och där sökte vi upp folk för att förhöra oss om Mindes historia.

Sen seglade vi vidare utefter Sörlandet till bland annat Kilsund där det fanns indikationer på att Minde kunde ha varit hemmahörande.

Vi fick höra talas om en man som hade en bild på en sköyte, kanske Minde?

Inga hårda bevis dock, och det ser mest ut som en lustbåt när man tittar noga.

Det var mest ungt folk i stugorna så vi fick inte tag i så mycket information.

Någon borde väl komma ihåg Minde!

Vi fortsatte västerut och tänkte oss att runda Norges sydspets för att gå till Stavanger.

Vi låg ett dygn i Lillesand och väntade på att vinden skulle lägga sig. En blöt natt lämnade vi tillslut hamnen. Men det var ändå för hårt. Sjön stod hög efter veckans nordliga vindar och även om den nya motorn drog fint hade den gamla propellern för svag stigning för att få ordentligt grepp i vattnet. Vi höll ut ordentligt från den låglänta kusten för att vara på den säkra sidan, men orkade inte runt i motsjön, vi beslöt oss slutligen för att vända. Att kryssa i så pass grov sjö utan stadig vind och med landet i lä gjorde oss osäkra.

Under sommarens seglingar på Sörlandet besökte vi bland annat Lyngörs segelmakeri.

Vi hann också tillverka en toppstång till ett barkat gammalt toppsegel vi fått av Harald.

Tillbaka i Kragerötrakten mötte vi upp med med Dagmar och seglade tillsammans runt ön Barmen innanför Risör

där vi bland annat besökte det sista kvarvarande sköytevarvet (Moen Trebåtsbyggeri) innerst i Sørfjorden.

En seglig som senare renderade mig ett omslag på tidningen Vi. Fotot är taget uppifrån salningen på Dagmar och illustrerar en artikel om Colin Archerbåtar författad av Kjell.

Under sommarseglingen var vi också på träbåtsmöte med föreningen Kysten

och på sköytemöte tillsammans med de Norska sköyterna i Collin Archerklubben.

Under en seglingstävling som arrangerades av Collin Archerklubben blev vi alla nesligt omseglade av Kurt Sörensen,

timmermannen från Skagen, som det här året seglade sin nybyggda sköyte Grenen för första gången.

Vi säger hej då till Harald och Björnstads som återvänder hem till Oslo.

Jag lämnade sen Minde någonstans efter kusten och tog tåget hem.

Kjell fortsatte sitt liv ombord och seglade vidare ner mot Göteborg.