Minde betyder ”minne” på norska. Historien vi hörde var att hon fått sitt namn till minne av två söner, tvillingar, om jag minns rätt, som gått bort under fiske, under en vinterstorm på Skagerak. Och Minde hette hon, från första dagen på stapelbädden i början av förra seklet, till den dag för inte så länge sedan då hon själv gick bort.
Overkligt tragiskt. Brand, långt upp på land. För cirka 10 år sedan blev det klart att jag inte kunde behålla Minde längre. Jag bodde sedan många år i Tokyo och supportgruppen hade efter hand tunnats ut. Underhållet blev eftersatt. Det går under ett tag, men inte särskilt länge, när det gäller en äldre träbåt. Till slut var situation allvarlig, på riktigt.
Jag hade då den ofantliga turen att genom Colin Archer-klubben i Norge komma i kontakt med Ole Torbergsen. Vi hade gemensamma vänner där. För att göra en lång historia väldigt kort: Ole seglade upp Minde från Göteborg till Fredrikstad, där han med overklig energi satte igång med ett renoveringsarbete, minst lika stort som det vi genomförde under 70- och 80-talen. Och han gjorde allt rätt. Han rättade till en del misstag vi hade gjort. Steg för pietetsfullt steg återförde han Minde till ursprungsskicket som lotsbåt i början av 1900-talet.
Det var ett fantastiskt arbete. En ny gammal båt som var på väg att få åtminstone ett halvt sekel mer liv. Arne och jag var ibland i Fredrikstad och tittade på. Det var känslosamt, snudd på ett under.
Ole bodde på en gård norr om Oslo och Fredrikstad ligger inte långt från svenska gränsen. Det var betydde långa bilresor varje arbetsdag på båten. Så mejlade han en dag och berättade han att han skulle köra upp Minde och ställa henne i en lada på tomten. Det var ju strålande – tills det inte var det längre. En dag brann det, and the rest is history. Eller, rättare sagt, slutet på historien.
En dag förra sommaren körde vi – Arne, Tokiko, Fabian och jag – upp till Portör och la en krans på havet från den granithäll där hon legat förtöjd under åren som seglande lotsbåt.
Sorgligt och känslosamt. Litet fånigt? Nej. Minde var en stor del av mitt liv under 40 år.
MINDE TOTALFÖRSTÖRDES AV BRANDEN TILLSAMMANS MED
OLES ANDRA BÅT SVAAP.
Glåmdalen.no Foto: Tom Roger Hæhre
VRAKET EFTER MINDE.
Foto: Ole Torbergsen
Read the rest of this entry »
Vi fick ett meddelande en kväll sommaren 1986 när vi låg i Skagens hamn. Någon från ett filmbolag undrade om Minde kunde vara statist i en film som just spelades in.
Snabba beslut. Inspelningen skulle ske vid ett badhotell utanför Gammel Skagen på Danmarks oskyddade västkust. Väder och vind verkade bli bra men med läkust, tidvatten och sandrevlar var det mycket att överväga. Spännande! Balder och Kjell gav sig iväg en tidig morgon och hela projektet slutade lyckligt även om filmteamet tyckte Minde skulle ligga lite väl nära stranden. Det var grunt över revlarna…
Balder minns; “Tror att det var folk från filmteamet ombord och hjälpte till att rigga så att Minde skulle kunna komma iväg i tid. Vi hade ett ekolod i Minde som normalt inte fungerade, men plötsligt vaknade det till när vi närmade oss revet så att vi kunde gena innanför bojen och korta resan till västsidan. Det gjorde att vi hann fram innan solnedgången och tagningen. Sedan var vi så nära land att vi satte kölen i sanden några gånger, som tur i mycket gott väder annars hade det kunnat bli spännande scener i filmen!
Vad gäller ekolodet var det sista gången det visade livstecken så på hemresan fick i gå hela vägen ut och runda Skagens revs boj. Sen natt när Kjell och jag var tillbaka i Skagen”.
Stillbild från filmen. Svenska Filminstitutet, Sandrew.
Hip hip hurra!, är en Guldbaggebelönad dansk-norsk-svensk långfilm från 1987, skriven och regisserad av Kjell Grede. Huvudrollerna gjordes av Stellan Skarsgård (P.S. Krøyer), Pia Vieth (Marie Krøyer) och Stefan Sauk (Hugo Alfvén). Filmen handlar om livet i konstnärskolonin i danska Skagen omkring år 1900. /Vikipedia
Alla lotsbåtar som seglade ut från Portør hade nr 91 och den röda “lodsstripen” som igenkänning i seglet. Minde köptes 1916 av Cristian Clausen för att fungera som lotsbåt åt honom när han tog över efter sin far. Som lots i sjunde raka generationen hade han börjat sin bana som lotsgutt hos sin far Nils Petter. Nils Petter i sin tur avslutade sitt lotsliv genom att ta anställning hos sin son som “lotsgutt” på Minde åren 1916-21.
Det här är inte Minde. Det är Spener. Byggd 1903 hos Sören Olson, Barmen. Beställd av lots Nils Petter Clausen. Spener hade sin tilläggsplats vid Møkra i Portør innan Cristian köpte Minde. Minde ersatte Spener och Cristian ersatte Nils Petter som sjölots 1916.
Spener sedd från lotsutkiken i Portør. Båda bilderna på Spener är tagna av fotograf Anders Beer Wilse 1909 och är hämtade från Norsk Folkemuseum.
Read the rest of this entry »
I vår jakt på Mindes historia har jag trålat i de fotografiska arkiven för att få svar på frågor om hur Minde såg ut som lotsbåt. Tack och lov var hon ofta sedd i Oslo vid Pipersbryggan under slutet av 1920-talet och hela 1930-talet. Där var alltid folk med kamera för att föreviga folklivet runt fiskförsäljningen.
Minde såldes till fiskare efter sin tjänst som lotsbåt 1928. Hon fick registreringen A.1.AS (Askers merkedistrikt). En enkel trålmaskin installerades och kopplades till motorn med ett band ned genom kappluckan, en låg brädgång byggdes akteröver men i övrigt gjordes väldigt lite. Enligt “Förtegnelse over merkepliktige norske fiskefarkoster 1928” hade hon en Rap 15 HK maskin.
Den äldst daterade bilden jag funnit på Minde är denna från Oslo Museum daterad 1927-1930. Bilden är tagen av en okänd person “Vid Piperviksbryggene mot Skansen restaurant”. Minde såldes 1928 så det här är från något av åren efter. Man har burit iland bommen och den långa klyvarbommen liksom storseglet så jag tror bilden är från 1929. Mannen i skepparmössan är ägaren, fiskaren Karl Dahl, hemmahörande i Vettre. Bilden är beskuren.
Koncentrerar vi oss på de detaljer som återstår från tiden som lotsbåt får vi en ganska god bild av hur hon såg ut 1908-1928.
Read the rest of this entry »
Harald Palmqvist på Dagmar 1979.
Mer om Harald här
.
I mitten på 1980-talet trycktes ett antal T-shirts med Minde-motiv upp. Distribuerades bland vänner.
Bästa kvalité, Golden Hi-Cru by Stedmans. Storlekar L, XL.
Slut sen länge.
Ingen nytryckning planerad.
Vi hade hämtat Fabian i England: sista skolavslutning för honom på Millfield School. Efter fem år i England, blir det nu skola i Sverige. Direkt från Landvetter till Långedrag och Minde. Nu var vi på väg upp genom Bohuslän, mot Bovallstrand. Det vara första veckan i juli. Inte mycket vind, men 22 grader i vattnet. Fabian (t.h.) och Shinnosuke. Har ni lagt märke till hur Fabian antingen sover, eller verkar vara på väg att falla i sömn, på i stort sett varje bild jag har av honom ombord på Minde?
Sista dagarna innan Fabian och jag skulle ta flyget tillbaka till Tokyo. Vi fick med oss Micke på en tur genom Göteborgs södra skärgård, med en avstickare till Läsö.
Read the rest of this entry »
Tjälleskärsbryggan är det enda stället djupa båtar kan gå till på Måseskär. Hit gick lotsångarna i gott väder vid service & inspektioner. Strömmen forsar vanligtvis igenom med god fart norröver – man behöver sällan akterända! Kalven utanför heter Tjälleskär, kajen följaktligen Tjälleskärsbryggan (eller kanske Källeskär?) Tjälle=strandskata.
Read the rest of this entry »
