SEPTEMBER 1990
Tommy Swahn, tecknare – cartoonist – medseglare och upphovsman till bilderna i detta kapitel.
Kjell och jag seglade Hollendaren i September 1979, som besättnig på olika norska båtar. Balder och hans två sjövana kompisar förutom Peder, min trettonårige svåger, och jag seglade tävlingen i september 1988 ombord på Minde.
Nu var det dags igen. Vi skulle visa norrmännen hur man seglar sköyte och tänkte oss att besegra dom på deras hemmavatten.
September 05. Onsdag. Minde låg i Göteborg och seglingen började med att vi seglade upp henne genom Bohuslän. Tommy och jag var ombord tillsammans med Balder.
Dagarna var fina och vi tog oss utan möda norrut.
Perfekta segligsförhållanden och hela skärgården för oss själva.
Bohuslän visade sig från sin allra bästa sida. Bebyggda öar.
Och klippöar utan minsta sjöbod.
Inför tävlingen behövde vi arrangera för bättre översikt vid rodret. Det var bara fråga om att ha möjlighet att komma upp någon decimeter, utan att behöva kliva upp på på någon av bänkarna. Balder hade en bit trä med sig av lämplig dimension och jag hade förmånen att få göra den slutgiltiga tillpassningen. Ett fint litet jobb, passning i alla tre dimensioner mellan ett par dubbelspant. Jag tror den sitter där än.
Tommy bevisar att den fungerar. Fin översikt!
Vi hade fått ihop en idealisk besättning, Balder såklart, sjökapten och skeppare ombord med lång erfarenhet av segling med gaffelriggade fartyg och sedan många år delägare i Minde. Kan västkusten som få andra.
Gösse (Gustav) Lind (till vänster i bild), geovetare från Chalmers/Universitetet. Tillsammans med sin fru Lena ägare till Heja, en gaffelriggad sköyte – eller koster. Gösse har flera “Hollendare” bakom sig ombord på Dagmar, systerbåt till Minde.
Dagmar vid starten utanför Moss.
Vidare i besättningen ser vi här (till höger i bild) Kickis (Balders dåvarande fru) bror Thomas Rudin, seglande arkitekt med stora gastronomska färdigheter. Jag kommer aldrig att glömma den nyss upptagna bergstorsken han citrongravade och vi åt ombord i skymningen vid en tidigare segling. Oförglömligt!
Peder Lindh, då femton, ses på bilden skynda upp i lejdaren (till vänster i bild) efter något eller någon. Peder är nuförtiden restaurangchef på en av Stockholms mest meriterade krogar, Riche. Lärde han sig kanske ett och annat där i köket under resan?
Och tillslut då “esset” i rockärmen, Hans Bauer! Erfaren seglare, men på helt andra skrovtyper. Hasse har kappseglat jorden runt i åratal och var en kvalificerad “sailbum” redan 1990. Han har dock aldrig tidigare seglat gaffelriggad bruksbåt under tävlingsförhållanden i den ibland trånga och av svårförstådda strömmar hemsökta Oslofjorden.
08. Lördag. Så är det då dags. Vår besättning hade anlänt från olika håll. Båtarna i klassen Sköyter fick sina förhållningsorder vid skepparmötet på morgonen i Son där samligen skett.
Vi tar oss ut till starten och här beskriver Balder Hansson förloppet i historiens svaga ljus.
Mail från Balder 080520:
“Vad det gäller seglingen så kommer jag ihåg starten då det blåste en mycket lätt bris. Vi hade nog lyckats manövrera oss till ett skapligt läge vid startlinjen. Hasse Bauer var taggad och när startskottet gick skrek han “kör”. Trodde väl att det skulle hända något, men som vi alla andra vet så är ju våra gamla båtar inte kända för att ta ett jämfotaskutt iväg. Sedan kunde vi notera hur Hasse snabbt resignerade under seglingen. Han slutade snart trimma seglen och som sann sjöman knödde han in sig, fullt påklädd, i navhytten under småtimmarna för att sova en stund, vilket jag beundrar honom för!
Vi gjorde två Hollendar-seglingar (1988 och 1990) i den första tror jag vi var först från slutet. Svårt att göra stordåd med våra tunga Joe Jörgensen-segel. Sorgligt nog upprepades detta vid den andra seglingen. När vi nådde mållinjen var seglingen avblåst och vi lyckades inte ens komma sist i mål! Den sista seglingens morgon låg vi på kryss in i fjorden ganska ensamma. En gammal sköyte, tror hon hette Kragerö?, kom seglande förbi oss från lä med dåliga segel och en stor som slog i akterliket. Gammal, i dålig kondition, med ketchrigg! Henne skulle Minde ha tagit med lätthet, vår racer-sköyte!
Joe Jörgensens segel.
Vi får väl trösta oss med att de nya (nu 10 – 15 år eller så) seglen som segelmakare Karlsson sydde säkert skulle gjort skillnad och placerat oss i toppen på placeringslistan. Detta kanske skulle vara något för Micke och Kjell att bevisa till hösten!”
Kjell, Micke. Antages utmaningen?
09. Söndag. Det blev ingen Champagne efter den seglatsen, men en dansk öl på väg ner mot svenska gränsen var inte fel.
Alla bilder: Foto Tommy Swahn.
