Nyligen träffade ni pappa. Säg nu hallå till Fabian Fornander. Fabian föddes för elva år sedan i Tokyo.

Roligare än att slå pålstek.

En och annan undrar kanske vad man skall med en båt till, som man inte har tid att ta hand om, och har få möjligheter att utnyttja. Men då har man inte bott utomlands.

Fabian har bott hela sitt liv i Tokyo. Han är japan och svensk och framför allt är han multi-kulturell. Engelska är hans modersmål. Om inte så väldigt många år kommer han själv att vara vuxen. Det är en öppen fråga var han till slut kommer att finna sig tillrätta.

För mig har det varit viktigt att ge honom en svensk sfär, ett eget Sverige att identifiera sig med och bära med sig vidare ut i livet.

Tummen upp för Bohuslän. Trots allt bättre än Shibuya.

Då blir det plötsligt väldigt känslomässigt. Jag har levt mitt vuxna liv i Stockholm och Tokyo. Jag älskar Stockholm och har mina vänner där. Men nej, det skulle aldrig bli Fabians Sverige.

Hans Sverige måste bli min barndoms Sverige: krabbfiske och heta klipphällar under fotsulorna… kliva försiktigt i tången, lära sig slå en pålstek på det riktiga, sjömansmässiga sättet. Åskknallarna och smattret av regn mot däcket just över huvudet i kojen. Vakna förtöjd vid berget vid Länsmanshålet och hoppa i havet före frukost.

Så där som jag gjorde när jag var liten. Så har Minde blivet länken mellan min pappa, min egen barndom och min son. Fabian är stolt över sitt Sverige. Han är stolt över att kunna segla, vilket gör honom speciell bland kamraterna i Tokyo.

Men han tar inte knoparna på det allvar de kräver. Varje sommar måste jag lära honom att slå en pålstek på nytt.