Hänger du med ut och seglar i helgen, frågade Kjell.

Min första dag ombord på Minde blev en lördag i Oktober 1978. Vi köpte mackor med inlagd strömming på Berglunds Livs på Rörstrandsgatan, tog tunnelbanan ut till Alvik och knallade ner till Margretelundsvarvet där Minde låg. Det var en stilla höstlördag med hög himmel, blek sol och absolut ingen vind. Helt O.K. för mig, stadsbon, men Kjell hade nog förväntat sig lite mer drag i lådan.

Kjell.

Jag förstod inte mycket av vad som hände segligsmässigt under dagen, men jag var fångad, från den dagen var jag frivillig medlem av Mindes Fan Club. Utan att jag ens anade vidden av medlemsskapet.

Vi halkade runt lite i strömmarna runt Essingeöarna. Kom inte längre. Seglen hängde, solen sken men Kjell var till slut nöjd med att det blivit ytterligare en dag till sjöss innan båten skulle på land för vintern. Dagen rann snabbt undan och vi fick börja försöka styra tillbaka mot Margretelund. Det var en trevlig dag, båten kändes trygg och Kjell var fullkomligt självklar ombord med alla segel, tampar, prylar, mackor, nån öl och kaffe på thermos.

Minde Rönnäng 1975.

Elva år skiljer bilderna åt, elva år av omfattande renoveringsarbeten, ständiga omsorger och en hel del segling. Några riktiga bottenslag på vägen, men i stort sett “smooth sailing”.

Minde Aalbæk 1986.

Det gick väl bra? Kjell, stolt skeppare vid sitt livsverk 1986. En nästan ny båt med byggstart runt 1900. Hur tänkte han 1975?

Janne.

När jag sen klev ombord lite mer på allvar under våren 1979 hade Janne, Kjells förste delägare i Minde, precis lämnat projektet. Tiden ville inte räcka till för honom och han prioriterade sina många hus framför renoveringen av Minde.

Erik.

Efter Janne kom Erik in som delägare. Erik, Stockholmare och god vän från förr till Kjell, var full av iver att göra Minde till sin nya hobby men det var för mycket bygga och för lite segla under åren 79-80. Erik som var gift med Angela blev allt mer svårövertalad att hänga med ut till båten. Speciellt eftersom den från och med 1980 låg i Göteborg, eller till och med i Skagen (Danmark). Faktum är att Erik inte finns med på någon av bilderna i mina arkiv från tiderna efter påsken 1980.

Arne.

Jag hade arbetat mig in ordentligt i gänget runt Minde vid det laget. Jag var ungkarl, tjänade hyggligt och kunde styra min arbetstid något, min fritid totalt. Minde hade satt sig ordentligt i mig. Säkert kom frågan om delägarskap upp under den här tiden, men det var aldrig aktuellt. Jag kunde ju inte segla! Västkusten var inte precis hemmaplan för mig och jag kände på mig, som den Minde-Fan jag var, att jag aldrig skulle våga mig ut med henne ensam, eller under eget ansvar. Hur stor och stadig hon än var.

Balder.

Kjells gode vän på västkusten sedan många år Balder, var däremot villig att ta sig an en del av Minde. Balder, genuin seglare, sjökapten, Kryssarklubbare, kunde västkusten, kunde skutsegling, älskade träbåtar och han var gift med Kicki, ytterligare en Kryssarklubbare och seglare. Hur bra kunde inte det bli?

Kjell, Balder, Janne och Erik. Redarmöte.

Kvitton bytte ägare, händer skakades och avtal skrevs på och av. Nu var det alltså Balder som skulle hjälpa oss “få båten i sjön”. Och det visade sig vara helt rätt man för uppgiften!

När vi sen seglade Minde under åttiotalet, då hon kontinueligt renoverades och blev finare och finare för varje år, brukade vi få kommentarer vid bryggor och i naturhamnar. “Träbåt, nä fy fan, bara en jävla massa jobb”, eller “Fin, men en sån där skulle jag aldrig ha tid med”. Då ljög vi och kontrade med “Det är inte så farligt, vi går bara runt med en fuktig trasa och torkar av lite på våren”.

Skagen 1980.

Sanningen var att fram till 1986 byggdes Minde om totalt. Allt ned till under vattenlinjen, utom akterstammen och några bordbitar akterut, byttes. 150 meter bordgång + förstammen. 22 av dubbelspanten delvis, många ned till slaget. Samtliga spanttoppar. Samtliga däcksbalkar/vägare. Däck, överbyggnader, sittbrunn och så vidare. Motor, tankar, el, hydralik. All inredning. All rigg. Vi spenderade mycket tid ombord, ofta på varv och det årliga underhållet var bara en liten extra vända med penseln efter kanske tre månader på slip. Minde seglades sen två till tre månader under somrarna, med ständiga uppdateringar av materiel och finish under gång.

Minde Smögen 1982.

Vi gjorde det för vi ville, för vi hade tiden, intresset och möjligheten, förmånen. Och för att Minde behövde, faktiskt bad om det. Hon gav också mångfalt igen. Att stå i båten, plira upp mot någon på en brygga eller från ett däck, frågor – svar, vi kunde med rätta vara stolta.

Minde Norge 1983.

När de stora varvsjobben var gjorda och vi hade fått finish på de målade och lackade ytorna var det faktiskt inte så betungande att underhålla henne (i alla fall inte i vårt dåvarande perspektiv). Vi brukade spendera några vårhelger med att rigga, stuva in textilier och städa av. Påskhelgerna gick förståss åt till att slipa av och ge några fräscha lager lack på relingar och skarndäck. Hon skulle på land, helst varje år och vitfärgen behövde underhållas. Förutom bommar och block. Och motorn och… och…

Kicki och Balder hem från Skagen 1987.

Balder hade huvudansvaret för Minde under de kommande åren efter 1986-87 fram till 2006. Underhållsansvar och givetvis också absolut tillgång till en av kustens vackraste båtar. Kjell, som bor i Tokyo med familj och firma sedan 1987 vill självfallet segla henne om somrarna, men tiden blir knapp.

Fogeltorp 1995.

Jag själv tappade helt kontakt med båtlivet efter 87-88 när jag bildade familj och köpte torp. Kjell och jag pratas ofta vid runt Maj varje år, om sommarseglingen, lite underhåll och Minde-klubben återsamlad, men….tiden tycks aldrig räcka till.

Kjell 1980.

Kjell har varit den ledande och han har styrt renoveringen och “planen” Minde under alla år. Minde har renoverats pietetsfullt och tidsenligt, ofta på bekostnad av vad som är bekvämt och enkelt.

Hur kunde han välja bort sånt här?

Så det är inte den mest praktiska och lättägda båt man kan hitta. På en plastbåt fungerar det kanske att gå en vända med trasan om våren.

Balder förälskade sig i, och köpte just en sån praktisk båt 2006. En välseglande modern plastbåt.

För sånt här?

Kjell i Japan, med kanske på sin höjd två veckors segling om året att se fram mot, klarade inte att sköta båten själv på en sån distans.

Det fungerade länge, det var bra för Minde och för hennes Fan Club.

Men så var hon alltså till slut till salu under 2007.

Sen dök Micke upp…