Minde betyder ”minne” på norska. Historien vi hörde var att hon fått sitt namn till minne av två söner, tvillingar, om jag minns rätt, som gått bort under fiske, under en vinterstorm på Skagerak. Och Minde hette hon, från första dagen på stapelbädden i början av förra seklet, till den dag för inte så länge sedan då hon själv gick bort.

Overkligt tragiskt. Brand, långt upp på land. För cirka 10 år sedan blev det klart att jag inte kunde behålla Minde längre. Jag bodde sedan många år i Tokyo och supportgruppen hade efter hand tunnats ut. Underhållet blev eftersatt. Det går under ett tag, men inte särskilt länge, när det gäller en äldre träbåt. Till slut var situation allvarlig, på riktigt.

Jag hade då den ofantliga turen att genom Colin Archer-klubben i Norge komma i kontakt med Ole Torbergsen. Vi hade gemensamma vänner där. För att göra en lång historia väldigt kort: Ole seglade upp Minde från Göteborg till Fredrikstad, där han med overklig energi satte igång med ett renoveringsarbete, minst lika stort som det vi genomförde under 70- och 80-talen. Och han gjorde allt rätt. Han rättade till en del misstag vi hade gjort. Steg för pietetsfullt steg återförde han Minde till ursprungsskicket som lotsbåt i början av 1900-talet.

Det var ett fantastiskt arbete. En ny gammal båt som var på väg att få åtminstone ett halvt sekel mer liv. Arne och jag var ibland i Fredrikstad och tittade på. Det var känslosamt, snudd på ett under.

Ole bodde på en gård norr om Oslo och Fredrikstad ligger inte långt från svenska gränsen. Det var betydde långa bilresor varje arbetsdag på båten. Så mejlade han en dag och berättade han att han skulle köra upp Minde och ställa henne i en lada på tomten. Det var ju strålande – tills det inte var det längre. En dag brann det, and the rest is history. Eller, rättare sagt, slutet på historien.

En dag förra sommaren körde vi – Arne, Tokiko, Fabian och jag – upp till Portör och la en krans på havet från den granithäll där hon legat förtöjd under åren som seglande lotsbåt.

Sorgligt och känslosamt. Litet fånigt? Nej. Minde var en stor del av mitt liv under 40 år.

MINDE TOTALFÖRSTÖRDES AV BRANDEN TILLSAMMANS MED
OLES ANDRA BÅT SVAAP.
Glåmdalen.no Foto: Tom Roger Hæhre

VRAKET EFTER MINDE.
Foto: Ole Torbergsen

Kjell och Tokiko på besök hos Ole på Maritime Center, Isegran Fredrikstad 2013.

MER FRÅN PILGRIMSRESAN TILL PORTØR 2015

Arne och Kjell vid Møkra, lotsbåtens tilläggsplats i Portør.

Tokiko och Fabian på väg upp till Lotsutkiken, i bakgrunden Sjøbo.

Grethe Clausen änka efter lots Kjell Clausen i Losbygningen Sjøbo, Portør.

Vi tog farväl av Grethe och lämnade Portør. I bakgrunden dörren till verandan där vi träffade Grethe och Kjell Clausen på vår första resa till Portør 1981.

Fabian tog oss hem lugnt och fint på de smala norska vägarna.