Under somrarna i början av 80-talet brukade jag flytta ombord någon gång i juni, för att gå iland igen tre eller fyra månader senare. Jag jobbade frilans på den tiden och hade diverse uppdrag från tidningar och förlag i Stockholm – sådant man kunde göra på distans: bokrecensioner, färdmålsbeskrivningar för Båtnytt, översättningar och bearbetningar av utländskt material…

Jag hade inrett ett litet kontor i det utrymme utan ståhöjd, vi i vår hybris bestämt oss för att kalla Navigationshytten. Som sagt, det var ingen ide att försöka stå, men man satt ganska bekvämt och skrev. Man stördes inte – naturligt nog – av mejl eller mobiltelefonsamtal.

Reseskrivmaskin, Åhlén & Åkerlunds gula manusblad och VHF:en inom räckhåll

Det var inte alltid så lätt att nå textleverantören därborta någonstans längs Skageracks kuster. Här är ett meddelande jag distribuerade till mina uppdragsgivare inför sommaren 1983:

“Jag återfinns på Minde 10 juni till omkring första september. Under juli kommer jag att vara på norska Sörlandet: Kragerö cirka 1 juli; Kristiansand cirka 10 juli; Hidra cirka 20 juli.

Jag passar VHF:en varje dag mellan 8-10 om morgonen. Även andra tider kan det gå att komma fram. Om jag inte skulle passa radion just då, fråga då efter nästa trafiklista. Jag kommer att försöka passa trafiklistorna.

Minde har anropssignal 8SY2919. Beställ VHF-samtal på nummer 000 (se sidan 15 i telefonkatalogens A-M del). Tala om var jag troligen befinner mig. Ha tålamod.”

Sådärja – ännu en deadline avklarad. Och ser man på, det är visst en skvätt Campari kvar.

Produktiviteten är säkert högre idag, men har världen verkligen gått framåt?