Lotsning vid tiden för förra sekelskiften var ingen barnlek, om nu någon hade trott det. Ändå var barn ofta inblandade. Vanligen utgjordes hela besättningen på lotsbåten av två personer, lotsen och lotsgutten (som man sa i Norge). När lotsen lämnats av på det lotssökande fartyget, var det pojkens jobb att segla hem båten ensam.

Lodsbaten. Måning av C.W. Barth.

I den dramatiska berättelsen nedan framgår inte hur gammal pojken i fråga är, men han kan mycket väl vara 15-16 år, eller kanske litet äldre. Notisen är från den lokala tidningen Aust Agder Blad, 29 oktober 1898.

”Lods Andreas Ellefsen af Risør blev forleden Aften sat om bord i et fartøi bestemt til Kragerø. Lodsgutten – hans Søn – skulde da alene følge efter med
lodsbaaden. Veiret var stormende, regnfuldt og taagetykt, saa intet kunde sees.

Da lodsguten med Baaden troede at være ret udenfor Kragerøgabet, holdt han af og kom lige op i Braat og Brand. Baaden stødte voldsomt to Gange og var næste begravet i Brændingerne, saa Guttten kravlede sig op i Masten, men saa med en gang bliver Baaden, som ved et Vidunder, slynget over Braatet og ind i i smulere Vand.

Gutten fik ud et Anker, men maatte hele Natten holde Baaden fra Land med en stage, for at den ikke skulde sønderslaaes. Om Morgenen kom Lodser fra Portør og hjalp ham. Det var en drøi Tørn for den unge Gut.

Lodsbaaden fik adskillig Skade paa stevn og kjøl. Men naar den greied en slik Medfart, saa godt som den gjorde, var det fordi den var synkefri og af Niels Eriksen, Narviken, bekjænte sterke og solide Bygning.”

Portör – det var där Minde tjänstgjorde som lotsbåt, fast några år senare. Och Niels Eriksen, Narviken – som får så mycket beröm i tidningen – var ett av de välkända sköytevarven i Barmen. Harald Palmqvists sköyte Dagmar byggdes hos Niels Eriksen vid ungefär den här tiden.