Balder.

Kjell fick nys om en reporter på Båt Nytt som hade köpt en motor till sitt nybyggnadsprojekt. En Colin Archer som skulle byggas enligt ett österrikiskt patent av hoplimmade elrör, såna där av gulaktig plast fast konkava på ena sidan och konvexa på andra med flata sidor. De skulle limmas ihop. Smart idé, men jag vet inte om det funkade eller om det blev någon båt.

Skribenten hade fått tag på en Perkins 3152 i industriutförande och insett att den var för stor för hans projekt. Om jag kommer ihåg rätt så var Kjell och jag ute på Ekerö och tittade på motorn och gjorde affär. 15.000 kr.

Därefter tog vi motorn till Göteborg och Ringön där jag hade en kontakt, Wolff Kieppels, som ägnade sig åt att marinkonvertera motorer. Han tillverkade en kåpa så att vi kunde sätta på vårt gamla backslag. Han tillverkade också ett kylvattensystem, tassar och en avgaslimpa. Sedan monterade jag maskinen vid Ängholmens varv hösten 1984 där den hade lyfts ombord av Harry Lager. Var motorn kom ifrån från början vet vi inte säkert. Inte genom vanliga kanaler torde vara helt klart.

Sommaren 1997 fick vi ett haveri på bränslepumpen och det blev en lång reparation. Det visade sig när vi började titta på tillverkningsnummer och bränslekaraktäristik att något inte stämde. Jag var tvungen att kontakta Perkins i England och dom undrade var vi fått motorn ifrån då det var en experimentmotor och inte något som man kunde köpa genom en återförsäljare. Jag forskade inte vidare i detta, men troligt vis har den kommit till reportern via kontakter.

Vår propeller och axel var de gamla. Ett bekymmer uppstod då vi monterade på nya flexibla motorupphängningar och hade en styv axel. Vi fick belastning i hylsan när maskin rörde sig i sin flexibla upphängning. Detta löstes några år senare med en mellanaxel och två polhemsknutar, vilket också bidrog till att sänka ljudnivån då vi körde maskin.

Nästa problem att lösa var att den propeller vi seglade omkring med var för liten och hade för liten stigning. Detta yttrade sig i att Minde snabbt tappade fart i motvind och motsjö. Det gjorde att vi vid en del tillfällen kom i otrevliga lägen då vi skulle ut ur trånga passager med vind och sjö emot. Dessutom kanske vi bara kunde få ut 15 – 20 hkr av de 45 som den nya motorn presterade.

Efter en del räknande på motorvarvtal och backslagets utväxling beställdes en ny propeller från Sleipner. Jag visste vilken maxfart Minde skulle göra utifrån hennes vattenlinjelängd. Beräkningarna ledde till att stigningen borde vara 17 tum för att ge en maxfart på drygt 7 knop. En observation med den tidigare propellern var att motorn varvade upp till maxvarv utan nämnvärd belastning. Detta tydde på att bladarean också var för liten. Det löser man med en propeller med större diameter om det nu inte är så att propellerbrunnen begränsar propellerns storlek.

Det var givetvis fallet på Minde så propellern kunde max vara 21 tum i diameter. Däremot finns det möjlighet att öka bladarean varför en sådan propeller beställdes.

Man kan konstatera är att det är många faktorer att ta hänsyn till när man skall välja propeller för att uppnå exakt rätt propeller anpassad till skrovet och motorns karakteristika. Sedan kommer det värsta av allt! Skall den vara vänster eller högergängad? Mycket titta i broschyrer. Skall man se från fören eller från aktern? Hur är det den som sitter där ser ut osv. Blir det fel kommer båten att bli suverän på att backa och själv får man gå under jorden av skam! Det var spännande när vi låg på slip i Hellevikstrand och väntade på den nya propellern och axeln. Konan stämde inte på den gamla axeln så den måste också förnyas.

Detta var 1998 om jag minns rätt. Leveransen drog ut på tiden och tillslut var botten målad och allt klart för sjösättning. Då kom propellern med bud. Jag slet upp lådan och där låg den nya blanka propellern och med rätt gänga! Onekligen ett ögonblick av lättnad! Efter att ha kapat nya axeln till rätt längd och monterat den och propeller blev det sjösättning. Så snart vi låg i vattnet förtöjde jag väl i slipbryggan och startade maskin.

STOR SKILLNAD MED DEN NYA PROPELLERN!
Dels märks det att maskin får arbeta ordentligt och när man ligger förtöjd och drar på orkar maskin inte varva upp fullt. Då vet vi att all effekt som vi får ur maskin överförs fullt ut till propellern. När vi sedan kör med full fart gör hon sina 7 till 8 knop och varvar ut ok. Dessutom har manöveregenskaperna förbättrats väsentligt med den nya propellern, troligen på grund av dels bättre kraft och dels större diameter på propellern som ger bättre roderverkan.

Med facit i hand så tror jag att vi lyckades bra med propellervalet. Möjligen att nästa propeller skulle ha något mindre bladarea för att motorn skall orka något bättre och för att motståndet skall minska lite vid segling.