JULI 1993

Zeke och Cara i färd med dialektövningar ombord på Minde.

Åren från 1988 var det mycket som förändrats för mig och min familj. Zeke föddes på hösten 1988 och redan på våren 1990 föddes hans syster Lova. Anna och jag köpte ett torp, Fogeltorp, 1990 och mitt perspektiv förändrades radikalt under de här åren.

Kjell och Balder har alltid hävdat att bersåer och verandor är det tristaste som finns, dom sade sig snarare leva efter denna devis, saxad ur en tidning nån gång på 1990-talet.

Men jag gillade ju “torpet”! Det visade sig alltså att jag egentligen inte var så mycket seglare som jag gått och inbillat mig. Men jag var “trägubbe”, det stod helt klart. Att underhålla byggen i trä var helt min grej. Oberoende om det låg i vattnet eller en bit upp på land.

Zeke och jag under det tidiga nittiotalet på Fogeltorp.

Minde kan man dock inte vara utan under några längre tider så Zeke och jag tar till Västkusten och möter upp med Balder och Cara för en helg ombord.

Juli 23. Fredag.

Zeke och jag åkte till Göteborg och John Ericssonsplatsen där vi tog bussen till Bovaldstrand. Minde låg där och väntade.

24. Lördag.

Det blev mest bryggsegling med två små barn ombord. Vi gjorde inte stor distans under helgen precis men Zeke fick tid att prova på massor av kul ”Bohuslekar” med Cara som ciceron.

Det var mycket ”jaga krabbor” och Zeke hade sin Ljusenalle med så där gick också en del tid.

Ombord var det ”hink i vattnet” och en hel del utflykter med lillbåten Mindre. Balder och Cara hade en speciell liten fin sandstrand som vi besökte med badlekar på programmet. Balder och jag hade fullt upp med övervakningsuppdraget.

25. Söndag.

Vi vände hemåt från Tanum via Munkedal. Kul Zeke? Ja…