MAJ 1982
Inför seglingarna sommaren 1982 behövde vi ett tätt däck. Becket slits och förlorar sin elasticitet efter några år. När det inte kladdar och sätter sig på skor och kläder längre är det odugligt som tätning och det är dags att becka om, annars kommer nederbörden ner i salongen och i kojerna vid minsta sommarregn. Vi skulle också bottenmåla och vi hade lite småjobb att sköta. Och vi längtade till Skagen såklart.
Maj 29. Lördag. Vi kryssade ut till Vinga.
30. Söndag, pingstdagen. Från Vinga till Skagen på tolv timmar som vanligt. Det var Lena Bärs, Kicki, Kjell, Balder och jag. God mat och många kaptener. Vi la till på Karstensens där vi beställt sliptagning. Gänget åkte hem med sena färjan från Fredrikshamn.
31. Annandag pingst. Kjell och jag var uppe i gryningen innan värmen kom. Vi knackade hela däcket, beckade och rabbade. Ett smutsigt jobb men nå´n måste göra det.
Lagom moment i klubban, annars trycker man isär plankorna och orsakar nya läckor.
Becket blir hårt när det stelnar och svalnar. Sen sprätter det åt alla håll när man skrapar och det fastnar överallt. När sen becket mjuknar av kroppsvärmen tränger det in i porerna där det stannar så länge som möjligt.
Vi klädde oss så tätt vi kunde och smörjde in oss med Vaselin i ansiktet och på all bar hud för det skulle skydda.
Det gick väl “så där”. Vi var rätt skitiga ett par dar efter.
Mina gamla Addidas, direkt i soporna!
Vi hade fått “tillbudspris” på sliptagningen och skulle stå på den innersta slipen på varvet, den som inte används så ofta. Det är där inne all sand från sandbottnarna hamnar när båtar provkörs och river upp bottenslam.
För att få ut vagnen riggades en trålvajer till en 600 hk. fiskekutter.
Sen drog man helt enkelt ut vagnen som en plog i det samlade bottenslammet. Fullt tryck!
Juni 01. På land igen.
Kjell kalfatrade Minde där det behövdes och beckade.
Sen strök vi två olika typer bottenfärg.
Puh! Tack och lov för Tuborg och Skagen.
Vi målade Färömönja i vattenlinjen och där färgen lossat sen strök vi vitfärg på friborden. Bra torkväder för en gångs skull, ugnslack!
Vi jobbade lite med inredningen under torktiderna, monterade slingerlister på navigationsbordet och gjorde en sittplats och ett fotsteg för utgång akteröver. Vi hann också olja däcket två gånger – det var varmt på dagarna 30-35°!
Som ny igen. Bara skarpkanten återstår.
Inparkerade! Nu får vi snart be om att bli utdragna.
Allt var sig likt på varvet – alla var vänliga – jag gjorde ett bildreportage om ”Beddningskarlarna”. Dom tar emot båtarna och får dom på land, sköter högtryckstvätten av skroven, gör mindre reparationer och bottenmålar innan båten ska i sjön igen.
Ett trevligt gäng.
Inger och Mattias kom ner från Stockholm och när vi väl kom i vattnet så fungerade inte vår oljepump, alltid något som ska krångla. Vi fick inget tryck, det ordnades dock av en av killarna från Nord-Ost (maskinverkstaden).
Vi kom till slut iväg men det var sent på söndagen den sjätte, det blåste på bra efter några timmar i dösjö utanför Skagen, västligt. Jag tror vi var över på 6-7 timmar. Vi gick direkt på Lilla Kornö vid Brofjorden.
Minde, enda båt vid bryggan på Lilla Kornö.
En natt låg vi i den vackraste av hamnar. Skutholmen, eller hette det Hamnerö? Det var helt stilla och inte en mast så långt ögat nådde.
En bedrift vi länge velat uppnå: Vi släpptes igenom seglades vid broöppning i Sotenkanalen. Lagbrott? Yes!
Perfekt väder, skafferiet fullt, bästa utsikten vid middag, finfin segling upp mot Norge!
Fullt ställ. God fart.
Vi seglade upp till Norge och till Heggedal utanför Oslo för att träffa Helge Dahl och hans familj. Men först frukost.
Vi låg utanpå några fiskebåtar första natten i Heggedal.
Elak vind på morgonen och lite trångt, Kjell ror över en tamp så vi kan komma till och förhala.
Minde tillbaka på sin gamla tilläggsplats! Nu utanpå Helges nya kutter Nymphe.
Helge, och tidigare hans far Karl, fiskade härifrån med Minde alla år mellan 1928 och 1974.
Helge ombord på Minde igen.
Helges fru var också med under vår segling, det var en riktig “goodwill-seglats” alla ler!
Inte mycket är sig likt från tiden som fiskekutter. Maskinrummsdörren och kappdörrarna finns kvar, annars är allt du ser nytt.
Vi sökte svar på våra frågor om Mindes historia, Helge berättade gärna, men som vanligt blev väl frågorna fler istället.
Men trevligt hade vi. Åt räkor i salongen.
Vi fick med oss en hel del historiska bilder på Minde.
Karl Dahl på omslaget av Hallo-Hallo från september 1939. Lagar nät ombord på Minde.
Helge säljer räkor från Mindes däck utanför rådhuset i Oslo våren 1940.
Helge på bryggan vid Minde efter kriget.
Helge vid Mindes styrhytt på femtiotalet, reklam för Helly Hansen.
Mattias åkte hem själv med tåg från Oslo.
Kjell, Inger och jag tog vara på medvinden och seglade neråt igen. Medvind både upp och ner i Oslofjorden, lyx!
Vi hade en fin segling, det var fortfarande tidigt på sesongen och vi var nästan ensamma om horisonten.
Fint väder men lite kyligt om nätterna och nordligt (frost i Svealand sa dom på vädret).
Vi la till på Väderöarna.
Och sen på Lilla Kornö igen på hemvägen.
Jag lämnade Kjell och Inger med båten i Lysekil och tog tåget hem. En fin semester! Jag var riktigt brun i ansiktet och lite på överkroppen, det var ett par år sen sist.
19. Lördag. Hemma igen.
Jens-Ole.
20. Söndag. Jag var uppe på jobbet och framkallade och kopierade bilder som jag skickade till beddningsförmannen Jens-Ole på varvet.
