Så kom det sig att vårt öde nu låg i Tore Löfbergs händer. Och Tore var en person med bestämda åsikter. När han inte rökte cigaretter utan filter – förmodligen John Silver – eller petade tobaksflarn från tungan, tuggade han på violpastiller. Han pratade en nära obegriplig bohuslänska.

Varvet hade varit i familjens ägo i många generationer. Tore var nummer fyra och hans son Tomas, som driver varvet idag, är femte generationen.

Tore och Janne i söndagskläder.

Den rönnängska hierarkien gick inte att ta miste på. Familjen Löfberg bodde i en villa överst på en höjd mitt i samhället. Med andra ord, när Tore pratade, lyssnade man. Och nu sa Tore att vi skulle ha ny förstam.

Det var startskottet för mitt 12-åriga renoveringsprojekt. När det var färdigt skulle vi ha bytt 150 meter bordgång, samtliga spant ned till under vattenlinjen, samtliga däcksbalkar, spanttoppar, relingar, däck och i stort sett allting annat över vattenlinjen.

Förstammen och de nya bogarna kostade ungefär lika mycket som vi hade betalat för båten ett par månader tidigare. Det gav en fingervisning om vad som skulle komma.